Dagen lördag kom och jag och Mathias var i Moheda på Moheda dagarna. Vi började dagen med en kräftskiva i en lada utanför, där det NATURLIGTVIS inte fanns en gnutta till mottagning på mobilen. När jag sedan fick mottagning mellan två snapsar så plingar det till i min mobil, Jennie skrev; Tette, ring mig! Jag ringde henne och på andra sidan linjer svarar en mycket uppstirrad Jennie. Jag drar den korta versionen nu. Jennie och Natha var hemma och höll Thilda sällskap med film och kladdkaka när Thildas vatten gick. SÅ dom fick göra det enda rätta, köra henne till förlossningen, och där möte blivande pappa. Jennie och Natha var alldeles till sig och jag förstå det, JAG var alldeles till mig!

Efter lite in och ut farande på Förlossningen så kom han igår vid lunch tid ut. Bönan som bott i Thildas mage i nio månader var en Theo! Det var Theo vi pratat med, det var han som låg där när vi pratat med Thildas mage, klappat den och undrat vem han är. Det var han jag skrev den lilla dikten till. Och idag åkte vi till BB för att för första gången bekåda detta lilla under. Han var ca ett dyng när vi träffade honom första gången och han var(är) sååå fin! VI satt och bara stirrade på honom när han låg och sov i våra famnar och han är verkligen ett litet under. Kan knappt vänta på att få honom växa upp! Thilda är ju först ju i vårt gamla tjejgäng med att få barn, så han är lite speciell. Allas våran lilla prins!


Sötnosen ligger tryggt i Liines famn!


Jag och Theo bekantar oss lite, även om han mest sov, lillhjärtat!