Första mötet...

Jag är en riktig människokännare. Jag brukar oftast känna rätt fort vilka jag går ihop med och vilka som är goda människor. Oftast. Jag brukar känna när något inte riktigt stämmer och allt för ofta har jag faktiskt haft rätt.
Men ibland så har jag inte det. Ibland så får jag den där känslan av att någon inte alls är vad jag tycker mig behöva umgås med. Ibland visar sig detta vara helt fel.

Jag ger ofta folk en andra chans. Trots denna känslan i ryggraden så måste jag försöka lite till. Och ibland så ger det mycket tillbaka. Jag är jätteglad att jag träffat vissa människor. Grymma människor som är ärliga och uppriktiga och som jag verkligen känner WOW, viken personlighet. Personer som genast tar till sig mig. För den jag är.

Tack ni. Ni är underbara!!

Ser fram emot helgen, nu när tentorna är klara så ska jag bara ha kul i helgen. It starts tomorrow!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0