När man minst anar det...

Då kommer det smygande. Som ett slag i ansiktet... Jag tänker på det lite titt som tätt. Sen helt plötsligt så står man där som en liten människa som förstår hur liten hon egentligen är, hur lite hon kan styra över. Inget kan göras ogjort, och inget hade kunnat göra det heller. Visst, det finns en massa men tänk om, men det hjälper inte nu. Ingen återvändo... Som sagt, när man minst anar det. Men ingen av oss ska gå under nu. Ingen av oss. (Tack för de orden!)

Jag tänker på er på lördag.

GRATTIS till Jennie som fick VG!!!! på sitt specialarbete! DUKTIG FLICKA!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0