Jag tjatade till mig Entrocote ikväll till middag. Erika och Janne är här med bebbarna och efteratt dom ätit välling och sussar i vårt sovrum så åt vi "vuxna" lite middag för oss själva.
När man har två små sötnosar på lite över ett år så inser man att ens lägenhet inte ALLS är barnsäker. Alla skor i skohyllan och alla PET-flaskorna i panta-påsen är utrivna, lådorna i köket är emd utrivna , och alla plastburkarna i skåpet. Alla min tidskriftsamlare är inputtade i bokhyllan och Lillemans matskål ligger i vardagsrummet. Trots att jag itne komemr hitta vispar och lådor igen ever känns det som så är dom förlåtna. För dom är så gud in i nordens söta. Man smälter när det kommer ett blont litet yrväder och räcker upp armarna mot en och vill sitta i knät för att se avd man gör. Älskade små söta ungar!

Jag läste lite om vad jag skrivit inna på min blogg, och bland det ett inlägg från en tider efter att jag skrev att Thilda skulle få en liten söt. Jag skrev att jag var helt övertygad om attd et var en pojke, och jag har vart det hela tiden. Jag har bara känt det på mig. Lia så med tre andra på sista tiden. Och guess what? Bönan blev ju en Theo. Hur kan det bara kännas så självklart? Det var samma sak när storebror och pernilla skulle få Wilda. Fast det räknas inte för Pernilla själv VISSTE(=trodde) att det skulle bli en tjej. Men det är kul att man lyckats så många gånger på rad nu=)

Nu ska jag krypa enr i soffan jämte Tias och se film med han och Erika och Janne nu.
So long!