Ibland blir man ledsen långt in i hjärtat och man vill bara att det ska gå sönder så man kan limma ihop det igen och glömma. Idag är en sån dag då jag skulle kunna trampa på en mask och börja lipa för att jag skadat den lille stackaren. Idag borde itne jag utsätta folk för mig. Jag blir ledsen av allt. Idag ser jag bara svrt och vitt, eller egentligen bara svart.

Jag borde gömmas längst in i en garderob och inte tas fram mer idag.
Och om någon frågar mig varför jag känenr såhär idag, så önskar jag att kag kunde trycka fram två av sakerna som känns fel idag. Men det är inte två saker som är fel idag. ALLT är fel idag. Jag är inlåst i ett ljudisolerat rum och jag vet inte vilken vägg jag ska börja banka på för att lättast komma ut, och skriker det gör jag hela dagen, men ingen hör ju mig.

Thank God for Duffy och Warwick Avenue.